Karin, du har nått den ansenliga åldern av femtio år,och vi måste erkänna att du inte alls beter dig som det är.Du springer omkring som en ungdom, full av kraft och energi,medan resten av oss försöker komma ihåg var vi lagt våra nycklar.Du är målmedveten, planerar och strukturerar,som en general som leder sina trupper i kampen mot röran.Analytiskt sinne, du löser problem som andra inte ens ser,och vi står bredvid och undrar när vi blev så här medelmåttiga.Men förutom allt detta, är du varmhjärtad och klok,en person som sprider lugn och goda råd som en vandrande folkbildningstjänst.I ditt hus finns alltid en öppen dörr, en kopp kaffe på trappan,och plats för alla, ja, till och med för den där hunden, Sixten,som verkar ha mer energi än någon av oss andra.Dina barn och din make, de simmar, seglar och paddlar med dig,i livets alla väder, och du står stadigt som en klippa i stormen.Så Karin, vi lyfter våra glas (och kanske lite på fötterna),och firar dig, inte bara för att du är äldre, utan för att du är bättre på det än vi.Grattis på femtioårsdagen,må du fortsätta att förbluffa, inspirera och kanske, bara kanske, lära oss var vi lagt våra nycklar.